Stora Karlsö, del 2 - Fyren

 

 

Uppe vid Västerberget ligger fyren som, tillsammans med sillgrisslorna, blivit något av en symbol för världens nästäldsta naturskyydade område Stora Karlsö. Det var ett stort behov av att få en fyr på området, eftersom många fartyg förliste när de stötte på grynnorna i området. Det sägs att fartyg till och med kört rakt in i bergsväggen på Stora Karlsö. 

Redan 1880 började man för första gången diskutera fyrbygget men det tog fram till 1886 innan bygget satte igång. Fyrbygget möttes av starka protester från Karlsöklubben, eftersom de ansåg att bygget skulle förstöra känslan av enslighet och naturens storlslagenhet på ön. När man inte kunde komma överens tvingade staten Karlsöklubben att avstå mark till fyrbyn och fyrträdgården. Samtidigt byggdes också öns enda väg som går från fyrbyn ner till Norderhamn. 

Det var fyrmästare Otto Wilhelm du Rietz som tände fyren för första gången när den togs i bruk 1887.
Samma natt drunknade sju fiskare när två båtar slogs sönder mot klipporna när man skulle söka lä men misstog sig på avståndet till land. I stället för att lita på sina gamla sjämärken hade fiskarna istället litat på fyren. 

Fyren är ritad av överfyringenjören Johan Höjer och byggdes av sten som bröts på ön. Bottenvåningen är uppförd i huggen natursten och de övre våningarna i rå kalksten som putsats. Fyrtornet är 18 meter högt och lyshöjden ligger 56 meter över havet. Till skillnad från de flesta andra svenska fyrar har fyrtornet byggts samman med boningshuset. Från början var fyren bemannad året runt.

Från början var fyren bemannad året runt. Som mest bodde fyra familjer i fyrbyn av vilka två bodde i fyrbyggnaden. Man hade självhushåll med både kor, grisar och höns. I fyrträdgården odlade man till husbehov och fiskade kring de fiskrika vattnen runt Karlsöarna. En gång i månaden fick man proviant från land. Under en kortare period på 1900-talet hade ön till och med en egen lärarinna, som ambulerade mellan flera olika fyrar. Tre månader om året undervisades de yngsta barnen på ön medan de äldre fick åka till Ekstra eller Klintehan för att studera.

Så sent som 1974 drogs en elkabel till ön så att fyren kunde automatiseras. I stället för fyrpersonalen tillsattes tre tillsynesmän som anställdes av Naturvårdsverket. Denna bemanning upphörde 1989. Idag har Karlsöklubben en anställd tillsynsman under sommarhalvåret och två frivilliga tillsynsmän vintertid.

Fyren har varit stängnigshotad en längre tid på grund av att den är dyr i energidrift. 2011 byggdes en mast som skulle ersätta fyren. Tyvärr placerades masten på ett ställe där den skyms av själva fyren och har lett till att fyren fått tillägstid.

De lägenheter som tidigare användes av fyrpersonalen används idag till övernattingsrum för turisterna. Rummen i fyren är enkla men hemtrevligt inredda. Toaletten och köket delar man med de övriga gästerna. I priset ingår sängkläder och en fantastisk utsikt över både havet och heden.

 

Ovanför Hien ligger Västerberget och fyrplatån.
 
 
 
Fyrbyn med fyren omgiven av fyrbiträdets och fyrmästarens bostäder.
 
 
 
Längs trappan i fyrtornet finns bilder på alla fyrmästarna som jobbat här.
 
 
 
Såg man ljuset från bifyren skulle man man byta kurs fort som
attan, för då låg man i närheten av Scharlakansgrundet.
 
 
 
Idag har fyrarna inte lika stor betydelse som förut på grund
av de nya elektriska navigeingssystemen som används.
 
 
 
Fyren är ett populärt utflyktsmål för turisterna.
 
 
 
En mast byggdes för att ersätta fyren - men placeringen misslyckades.
 
 
 
Rummen är hemtrevligt inredda i fyren.
 
 
 
Köket delas med alla gäster
 
 
 
Utsikt från skolsalen i fyrens tredje våning
 
 
 
Fyrplatån i blå timmen
 
 
 
 
 
 
Taggar: Fyren, Stora Karlsö;

Kommentera inlägget här :