Vann e Jepo?

 
 
I fjol sökte man Nissi - i år sökte man Jepo. Och vad hittar man?
 
Jo, till antalet ett av dom minsta revygäng jag någonsin upplevt i Jeppo som bland annat är på älgjakt, visar allt, möter SSS, ger varandra en hjälpande hand vid pissrännon, söker kläderna, filosoferar om pridefestivalen och mycket mer. 
 
Fjolårets revy var för mig riktigt bra underhållning med ett gäng glada och duktiga amatörer som både sjöng och spelade bra. Det samma kan jag inte säga om årets revy. För idag kan jag inte prata om ett gäng glada amatörer - det var mera än så. Mycket mera än så, faktiskt. Idag pratar jag hellre om ett glatt och duktigt, och framför allt jämt gäng skådespelare och sångare.
 
Jag tror jag vågar vända en uppskattande blick mot regissören Göran Sjöholm, som andra året i rad lotsar gänget i Jeppo. Sjöholm har tagit Jepporevyn till en helt ny dimension och han håller på att slipa gänget till riktiga diamanter. Och upplägget har man lyckats med perfekt. I stället för att ha första akten med sketcher och andra akten som ett enda långt teaterstycke så består båda akterna nu av korta sketcher. Mycket bra utveckling. Nu hinner man aldrig bli uttråkad. I stället känns det som om tiden går nästan för fort.
 
Man har också byggt upp storylinen på ett sätt som gör att man tidigt lyckas fånga publikens intresse och avslutar med den absolut roligaste sketchen. Fjolårets gangstergäng som i år ligger och filosoferar om pridefestivalen och flyktingar biter sig fast som spanska flugan och fortsätter att kittla skrattnerverna ända fram till hemdörren. För jag satt faktiskt och småfnittrade för mig själv hela vägen från Jeppo och hem till Vasa. Så dom några vitsar som inte riktigt öppnade sig för mig fick alltså inte plats i mitt minne. Genialt.
 
Att antalet skådespelare var endast åtta stycken, fyra damer och fyra herrar, bekräftar bara regeln att det inte är kvantiteten utan kvaliteten som är avgörande när man vill göra bra revy. Med tanke på att det i detta lilla gäng dessutom fanns två nya ansikten, gjorde deras insats ännu mera anmärkningsvärd.
 
I ett så litet, duktigt och jämt gäng är det svårt att lyfta fram någon stjärna. Alla var små stjärnor i sina egna roller. Trots det kan jag inte låta bli att nämna Mats Julin, som är något av ett stjärnskott i revysammanhang. Bara andra året i truppen och redan har han hoppat in i Stefan Sandins ena stövel och travar runt på scenen som om han aldrig gjort nåt annat. Sandin får se upp så att han inte förlorar även den andra stöveln och samtidigt titeln Mr Jepporevy.... för Julin är briljant.
 
I kampen damer mot herrar blir det oavgjort. Damerna vinner med sången medan herrarna har dom roligaste sketcherna.
 
Men nu är det tyvärr slut. Den som inte har fått ändan ur vagnen och tagit sig ända till Uf Lokalen i Jeppo får faktiskt skylla sig själv. Dom har verkligen gått miste om något, för det här var bra. Mycket bra. Kanske den bästa Jepporevyn jag någonsin har sett. Jag hoppas verkligen att samma trupp fortsätter även nästa år - med Göran Sjöholm som gangsterledare.
 
Så, utan tvekan har Jepo hittats. 
 
Men vann var Jepobåoan?
 
 
Årets revygäng på åtta personer.
 
 
 
Va glor ni på - klart man slänger kläderna när man ska i bastun.
 
 
 
Fornforskaren som hittade Jepo.
 
 
 
Klart att Soini, Sipilä och Stubb också är med på ett hörn.
 
 
 
Gangstergänget bjöd på den roligaste sketchen.
 
 
 
 
I rollerna:
Mats Julin
Victoria Lassander-Sandin
Timo Lehtonen
Fredrika Lund
Fred Lundqvist
Terese Lundqvist-Eklund
Ida Sandin
Stefan Sandin
 
Musik:
Macke Söderström
Oskar Sandin
 
Regi och visuell utformning:
Göran Sjöholm
Taggar: Jeppo, Jeppo UF, Jepporevy, Vann e Jepo?, revy, teater;

Kommentera inlägget här :