Linus gillar mumintrollen

 
 
Ibland får man världens underbaraste uppgifter som fotograf. Som att hälsa på hos Linus i Vikinga till exempel. Linus har stått i, i över en vecka. Han och mamma Annika har rullat och skulpterat, klätt och fixat. Och för några dagar sedan stod den klar - Mumindalen med alla härliga invånare. Där finns både Muminmamman iklätt sitt förkläde, Muminpappan med sin fina hatt, Lilla My, Snorkfröken, Stinky och många fler. Och så själva Mumintrollet förstås. Med skidor och allt. Till och med Hattefnattarna finns med på ett hörn.
 
Linus egna favoriter bland snöskulpturerna är Snusmumriken och Sniff. Stinky tycker jag inte om, meddelar han bestämt. Och jag måste väl hålla med om att Stinky är en purken liten filur.
 
Linus föddes för tidigt och på grund av olika omständigheter drabbades han av en hjärnskada som ledde till funktionsnedsättning och bland annat autism, berättar hans mamma Annika. Sjukhusbesöken och operationerna har varit många. Samtidigt som funktionsnedsättningen har gjort livet lite krångligare för Linus så har det också präglat hans personlighet. Linus är jätte snäll och godhjärtad, säger Annika. Mumintrollen har han gillat sen han var riktigt liten. Dom är jätte viktiga för honom.
 
Det kan man se om man kikar in i hans rum. Det finns mumin från golv till tak och hyllorna bognar av muminfigurer. Till och med sängkläderna pryds av mumintroll - likaså sängmattan. Men om man är en äkta muminfantast så ska det se ut precis sådär som i det lilla pojkrummet där Linus har sitt recidens. 
 
Att träffa personligheter som Linus ger mig perspektiv. Och tankar om vad lycka egentligen är.
 
Ja - för jag blev glad av att möta Linus och hans mamma. Att se deras starka band. Kärleken i deras ögon när de pratade med varandra och glädje som strålade runt dom. Och inte minst mammas stolthet över Linus. Jag blev smittad - av linusglädje - och jag kom på mig själv att nynna Muminsången hela vägen hem. Jag kan inte låta bli att tänka att världen skulle säkert vara en bra mycket mildare plats att leva i om vi hade fler Linusar, som spred värme till sin omgivning och delade med sig av sin glädje.
 
Ja - linusglädje är precis det som världen skulle behöva. Och mera mumin - som hos Linus i Vikinga.
 
 
Självaste Mumintrollet är på väg ut i skidspåret
 
 
Snusmumriken, Lilla My och så den läskiga Stiky till höger.
 
 
Linus har jobbat en vecka med figurerna.
 
 
Snusmumriken med sitt munspel
 
 
Sniff har sina ögon kvar men Snorkfrökens ena öga behöver lite fix
 
 
Både Muminmamman och Muminpappan finns representerade
 
 
Jag har haft fler mumintroll, men jag gav bort jätte många till sjuka barn på sjukhuset, berättar Linus
 
 
Snusmumriken är favorit även inomhus
 
 
Mamma Annika har varit Linus högra hand i projektet - men det är Linus som dirigerat operation Mumindalen
 
 
 
 Publicerat med tillstånd av mamma Annika.
Taggar: Linus, moomin, mumin, mumintroll, muumit;

Kommentarer :

#1: Tove

Coolt att han lyckas bygga upp dem sådär! och väldigt sött att ge bort till sjuka barn.

Svar: Figurerna är helt fantastiskt fina och liknar sig exakt. Och ja - Linus är godhjärtad. Och han vet hur trist det är att ligga på sjukhus - han har hamnat ut för det själv så många gånger.
Välkommen till min värld i ord och bild!

skriven
#2: sandra

Sjukt coolt! Älskar mumin

Svar: Domhär var extra coola! :)
Välkommen till min värld i ord och bild!

skriven
#3: Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm

Så coolt och snyggt :)

Svar: Ja, visst var dom!
Välkommen till min värld i ord och bild!

skriven
#4: JUNITJEJ

Vilka underbara mumintroll!

Svar: Dom var toppen!
Välkommen till min värld i ord och bild!

skriven
#5: deklaration

Hej, vad fint! Kreeara mer vad man än kan hitta på! Gå ut och vara kreativa!

Svar: Ja, men visst!
Välkommen till min värld i ord och bild!

skriven

Kommentera inlägget här :