Vi hittar i mörkri

 
 
I fjol var dom åtta - i år var dom sex.
 
Jeppogänget bara krymper till antalet för varje år, men inte prestatiosmässigt. Det blir bara svårare och svårare att lyfta fram någon skådespelare i revygänget. De få som är kvar börjar vara så samspelta att dom snarare kompleterar varandra än överglänser varandra. 
 
Och sången! Jag är imponerad. Från mig blir det 10 runda poäng och ett litet pluss. Så bra var dom.
 
Men hur mörkt var det i Jepo i år - hur bra hittade man fram till publiken?
 
Första akten med alla sketcher drog ner skrattsalvorna. Att inleda med Stefan Sandins "nakna kropp" fick publiken att vakna och Mats Julin jagande efter pokemons gav en invit om att det skulle bli en bra kväll. Och visst fortsatte sketcherna att roa.
 
Överlägset bästa inslagen var de redan "Jeporevy" legendariska gangstrarna, i år med hjälp av bibbatanten Fred Lundqvist, samt de diskuterande bebisarna som ondgör sig över allt babyspråk som föräldrarna släpper ur sig. De ständigt återkommande Jeponyytt jinglarna under kvällen var roande. 
 
I andra akten var man "fi Härrgååln" och förberedde gästbåd men spöket Oivari ställde till det. Det var väl här man märkte bäst att skådespelarna var få till antalet. Även om man tog hjälp av orkestern så ville det inte riktigt räcka till. De gjorde så gott de kunde men det var ändå inte lika roande som första aktens sketcher. Stundvis lite spretigt och faktiskt lite tråkigt. Dock lyckades sångprestationerna lyfta upp och knyta ihop dom tidvis borttappade röda trådarna. 
 
Som helhet var det ändå en super prestation. I truppen hade man crème de la crème och regissör Göran Sjöholm fick ut det bästa av var och en. Och att ta hjälp av orkestern i skådespeleriet var en oväntad vändning - men fungerande.
 
Lördagens föreställning var den näst sista för i år. Tyvärr hade publiken tydligen inte hittat fram i Jepomörkret och alltför många platser stod toma. Det var synd. Man önskar att detta gäng skulle få spela revy för fullsatta salar - varje föreställnig. Det skulle dom ha varit värda!
 
 
 
Stefan Sandin och Ida Sandin väckte publiken i "Scenskräck"
 
 
 
Hela gänget i djurens läroplan
 
 
 
Vaccin eller inte - det är frågan!
 
 
 
Två av dom bärande sångrösterna - Victoria Lassander-Sandin och Ida Sandin
 
 
 
 Jepo gangstrar och bibbatanten. Suveränt!
 
 
 
Bebisarna ondgör sig över de barnsliga föräldrarna i "Totalyymi"
 
 
 
I akt 2 ställde man till bröllop på Keppo herrhård som till slut blev Kuddnäs.
 
 
 
Oskar Sandin från tvåmansbandet fick också ställa upp som skådespelare.
 
 
 
I rollerna:
Mats Julin
Victoria Lassander-Sandin
Fred Lundqvist
Terese Lundqvist-Eklund
Ida Sandin
Stefan Sandin
 
Musik:
Macke Söderström
Oskar Sandin
 
Regi:
Göran Sjöholm
 
 
Taggar: Jeppo, Jeppo UF, Jepporevy, Vi hittar i mörkri;

Melissa Horn i Stadshuset i Vasa

 
 
 
En försångare i form av den svenska idoldeltagaren Moa Lignell, ett litet band - och så Melissa Horn. Mera behövdes det inte för att få Vasa att gunga. 
 
Vackert, tystlåtet och lite melankoliskt. En stark och vacker röst med en mycket speciell klang. Den ena bekanta låten efter den andra radades upp som pärlorna i ett halsband i en fullsatt fästsal i Stadshuset i Vasa. Och publiken gillade.
 
Att det var slutsålt hade man väl nästan väntat sig, med tanke på att det var första gången hon uppträdde här. Och hon har många fans på den här sidan av Östersjön. 
 
50 spelningar från februari till april. Det har hon haft på sitt schema. Och nu fick hon äntligen med Finland och Vasa på sin lista. Det tackar vi för. Samtidigt får vi hoppas att hon kommer på nytt när hon gör sin nästa turné. Och att man då råkar vara ledig och kan sitta och njuta i lugn och ro. 
 
För att låna Melissas ord från hennes blogg: "Hoppas vi ses. Jag längtar".
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Taggar: Melissa Horn, Om du lämnar mig nu, musik, turné;

Vann e Jepo?

 
 
I fjol sökte man Nissi - i år sökte man Jepo. Och vad hittar man?
 
Jo, till antalet ett av dom minsta revygäng jag någonsin upplevt i Jeppo som bland annat är på älgjakt, visar allt, möter SSS, ger varandra en hjälpande hand vid pissrännon, söker kläderna, filosoferar om pridefestivalen och mycket mer. 
 
Fjolårets revy var för mig riktigt bra underhållning med ett gäng glada och duktiga amatörer som både sjöng och spelade bra. Det samma kan jag inte säga om årets revy. För idag kan jag inte prata om ett gäng glada amatörer - det var mera än så. Mycket mera än så, faktiskt. Idag pratar jag hellre om ett glatt och duktigt, och framför allt jämt gäng skådespelare och sångare.
 
Jag tror jag vågar vända en uppskattande blick mot regissören Göran Sjöholm, som andra året i rad lotsar gänget i Jeppo. Sjöholm har tagit Jepporevyn till en helt ny dimension och han håller på att slipa gänget till riktiga diamanter. Och upplägget har man lyckats med perfekt. I stället för att ha första akten med sketcher och andra akten som ett enda långt teaterstycke så består båda akterna nu av korta sketcher. Mycket bra utveckling. Nu hinner man aldrig bli uttråkad. I stället känns det som om tiden går nästan för fort.
 
Man har också byggt upp storylinen på ett sätt som gör att man tidigt lyckas fånga publikens intresse och avslutar med den absolut roligaste sketchen. Fjolårets gangstergäng som i år ligger och filosoferar om pridefestivalen och flyktingar biter sig fast som spanska flugan och fortsätter att kittla skrattnerverna ända fram till hemdörren. För jag satt faktiskt och småfnittrade för mig själv hela vägen från Jeppo och hem till Vasa. Så dom några vitsar som inte riktigt öppnade sig för mig fick alltså inte plats i mitt minne. Genialt.
 
Att antalet skådespelare var endast åtta stycken, fyra damer och fyra herrar, bekräftar bara regeln att det inte är kvantiteten utan kvaliteten som är avgörande när man vill göra bra revy. Med tanke på att det i detta lilla gäng dessutom fanns två nya ansikten, gjorde deras insats ännu mera anmärkningsvärd.
 
I ett så litet, duktigt och jämt gäng är det svårt att lyfta fram någon stjärna. Alla var små stjärnor i sina egna roller. Trots det kan jag inte låta bli att nämna Mats Julin, som är något av ett stjärnskott i revysammanhang. Bara andra året i truppen och redan har han hoppat in i Stefan Sandins ena stövel och travar runt på scenen som om han aldrig gjort nåt annat. Sandin får se upp så att han inte förlorar även den andra stöveln och samtidigt titeln Mr Jepporevy.... för Julin är briljant.
 
I kampen damer mot herrar blir det oavgjort. Damerna vinner med sången medan herrarna har dom roligaste sketcherna.
 
Men nu är det tyvärr slut. Den som inte har fått ändan ur vagnen och tagit sig ända till Uf Lokalen i Jeppo får faktiskt skylla sig själv. Dom har verkligen gått miste om något, för det här var bra. Mycket bra. Kanske den bästa Jepporevyn jag någonsin har sett. Jag hoppas verkligen att samma trupp fortsätter även nästa år - med Göran Sjöholm som gangsterledare.
 
Så, utan tvekan har Jepo hittats. 
 
Men vann var Jepobåoan?
 
 
Årets revygäng på åtta personer.
 
 
 
Va glor ni på - klart man slänger kläderna när man ska i bastun.
 
 
 
Fornforskaren som hittade Jepo.
 
 
 
Klart att Soini, Sipilä och Stubb också är med på ett hörn.
 
 
 
Gangstergänget bjöd på den roligaste sketchen.
 
 
 
 
I rollerna:
Mats Julin
Victoria Lassander-Sandin
Timo Lehtonen
Fredrika Lund
Fred Lundqvist
Terese Lundqvist-Eklund
Ida Sandin
Stefan Sandin
 
Musik:
Macke Söderström
Oskar Sandin
 
Regi och visuell utformning:
Göran Sjöholm
Taggar: Jeppo, Jeppo UF, Jepporevy, Vann e Jepo?, revy, teater;