Sommaräventyr på Åland, del 2 - I Stormskärs Majas fotspår

"Det har gällt att gå framåt i stormens spår,
att i fortsättningen bära livet vidare,
som en förpliktelse mot dem som havet tagit och behållit i sin famn"

- Anni Blomqvist, 1989 -

 

En av de mäktigaste upplevelserna under min Ålands visit var besöket till Skrivarhemmet Strömmen. Det var här författaren Anni Blomqvist bodde och skrev böckerna om bland annat Stormskärs Maja! Idag fungerar huset som författarhem och museum.

Skrivarhemmet Strömmen får plats nummer två på min favoritlista.

 

 
 
 
 

Det var en mulen och blåsig dag vi besökte Simskäla. Ett väder som fick mig att få en liten, liten inblick i hur det kunde kännas att bo här. Ute på de karga klipporna tog vinden tag i kläderna som fladdrade på min kropp och varligt svalkade den sommarvarma huden på de bara benen. Nu var det början av juli och jag kunde känna vindens kraft - hur hade det då inte känts en vinterdag med storm och minusgrader. Det är svårt att föreställa sig.

En som vet hur det är att bo på Simskäla är journalisten Ann-Gerd Steinby, som bott 18 år i Skrivarhemmet Strömmen, som är författare Anni Blomqvists hem i Simskäla. Hon fungerar som guide på Strömmen och är något av en expert på Anni Blomqvist. Förutom att hon träffat Anni vid flera tillfällen så har hon även skrivit två biografier om författaren. Det är med inlevelse men även nykter realism hon berättar om Anni Blomqvist och hennes liv.

 

Skrivarhemmet Strömmen ägs i dag av Ålands kulturstiftelse som upprätthåller huset som författarbostad och museum
 

Det var här på Simskäla som författaren Anni Blomqvist föddes och levde hela sitt liv bland kobbar och skär, med havet utanför sitt fönster. Det var också här hon miste hela sin familj. Först tvillingflickorna, som föddes för tidigt. Sen sin man Valter och äldste sonen Tommy, som blev offer för havets stormar när deras båt förliste under en fisketur 1961. Slutligen den yngste sonen Bengt, som även han fick sätta livet till under en fisketur 1987.

Anni Blomqvist föddes på Östergårds 1909, ett litet skärgårdshemman på Simskäla, nordost om fasta Åland. Anni var äldst av de tio barnen och förutom föräldrarna Viktor och Anna Karlsson bodde även mormor på gården. Anni gick fyra år i folkskolan och därefter en kurs i sömnad, för att kunna hjälpa till att dryga ut familjens kassa. Blomqvist har beskrivit sin barndom som bekymmerslös, trots att barnen tidigt fick börja hjälpa till i hemmet.

1936 gifte hon sig med den stiliga sjömannen Valter Blomqvist. Stenby berättar hur den långe och ståtlige Valter ofta var sällskapets mittpunkt och den som gärna höll låda på fester medan den lilla och späda Anni var mera tystlåten och osynlig, men som samtidigt också höll pli på sin man. Strömma, en gammal torpartomt, hade tillfallit Östergårds och där byggde maken så småningom ett hus där familjen försörjde sig på småbruk, fraktsegling och så småningom även laxfiske.

- Där ser ni en bild av Valter, en av de få som finns, säger Steinby och pekar på ett av fotografierna på väggen. 

- Bilderna har hängts upp här i skrivarstugan i efterhand. Bilden av Valter och dom av Tommy och Bengt hängde tidigare i köket, berättar Steinby.

 

 På översta raden ser man Valter, Tommy och Bengt
 
 

- Äktenskapet ansågs som mycket lyckat och makarna fick snart tillökning när Tommy föddes, berättar Steinby. Det första hårda slaget, som Anni träffades av, var när parets tvillingflickor dog kort efter födseln. Flickorna föddes för tidigt och var för små för att klara sig. Även Tommy hade fötts som prematur, men som genom ett under klarat sig med livet i behåll.

- När så Anni blev gravid på nytt tog man det säkra för det osäkra och Anni flyttade in hos barnmorskan, där hon bodde tills pojken var född. Det enda av barnen som föddes fullgånget. Pojken fick namnet Bengt.

18 mars 1961 inträffade den andra stora tragedierna i Anni Blomqvists liv, när Valter och Tommy omkom i en fiskeolycka. Far och son hade varit ute på Bottenhavet för lite havsfiske när det blåste upp till storm. Fiskelyckan hade varit god och tillsammans med två andra fiskare från Simskäla hade man väntat lite för länge med att vända tillbaka och alla fyra fiskare omkom den natten.

Slaget var hårt mot Anni Blomqvist och många påstår att hon aldrig mera blev sig själv. Hon sörjde makens och sonens bortgång djupt och började skriva ner sina minnen av Valter och Bengt och om sin sorg. Dessa minnen skulle utmynna i hennes första bok ”I stormens spår” som kom ut 1966.

I köket står en vedspis och köksfönstret vätter rakt mot havet. Det var här vid spisen som Anni satt och skrev, tidigt på morgnarna innan det dagliga jobbet tog vid. 

När jag står i köket och ser ut över det stormande havet är min första tanke ”vilken vacker utsikt hon haft när hon skrivit”. Lika snabbt slår mig frågan; kan man se nåt vackert i ett hav som tagit det käraste man haft?

 

 Det var i köket hon skrev sina böcker
 
 

- När Annis första bok kom ut blev hon bokstavligen känd över en natt, berättar Steinby. Förlaget ville ha fler berättelser om det karga livet i den åländska skärgården och Anni föreslog att hon skulle skriva om sin fars faster Maria Lovisa Mickelsdotter (1824–1903) som med sin man flyttade ut till ön Väderskär på 1800-talet. Så föddes böckerna om Stormskärs Maja, som alltså har en verklighetsbakgrund.

I serien om Maja ingick böckerna Vägen till Stormskäret (1968), Med havet som granne (1969), Maja (1970), I kamp med havet (1971) och Vägen från Stormskäret (1973).

Det var serien om livet på Stormskär (i verkligheten Väderskär) som fick Anni att bli känd även utanför Åland, när Åke Lindman 1975 började spela in tv-serien om Stormskärs Maja på Åland med åländska teateramatörer i alla roller.

- Nästan alla ålänningar var på något sätt involverade i serien, berättar Steinby. Antingen som skådespelare och statister eller genom att låna ut saker, bygga, sköta serveringen eller på nåt annat sätt bidra med hjälp under inspelningen.

 

 Anni Blomqvist med Åke Lindman - regissören till Stormskärs Maja 

 

Serien fick stor framgång, inte minst för musiken som skrivits av Lasse Mårtenson. Eftersom Anni led av diverse psykosomatiska åkommor efter förelusten av sin man - bland annat andningssvårigheter - lämnade hon sällan sitt hem och aldrig Simskäla. I stället vallfärdade folk till Strömma, speciellt sommartid, för att få en skymt av författarinnan. Bland dessa besökare fanns bland annat presidenterna Mauno Koivisto och Urho Kekkonen.

- När hon inte orkade ta emot besök, satt hon i sin gungstol i skrivarrummet och folk fick gå förbi dörren och titta in på henne och Anni blev bokstavligt talat en levande sevärdhet.

- Anni Blomqvist hade svårt att handskas med sitt kändisskap. I byn tisslades och tasslades det och många ansåg att hon blivit högfärdig. Många misstänkte också att hennes andningssvårigheter var överdrivna och användes som en ursäkt för att slippa åka hemifrån, berättar Steinby.

- Sista gången jag träffade Anni var på hennes 80-års dag 1989. Då hade hon två år tidigare förlorat det sista barnet, sonen Bengt, i en drunkningsolycka. Då fanns inte ett uns av högmod kvar. Det var en mycket ödmjuk kvinna som tog emot födelsedagshyllningar den dagen.

- Anni var en fantastisk berättare, med enorm kunskap om livet i den åländska skärgården, men inga böcker hade publicerats utan hennes vän och författarkollega Margit von Willebrandt-Hollmérus stora och osjälviska arbete med redigering och korrekturläsning. Steinby menar att Anni Blomqvist inte helt förstod betydelsen av det arbete som Willebrandt-Hollmérus gjorde med hennes manuskript.

- När Willebrandt-Hollmérus efter Maija-serien inte längre orkade jobba med Blomqvists manuskript blev Annis böcker inte längre lika framgångsrika. Hennes romanserie om Anna-Beata, där hennes egen mormor står som före­bild för huvudpersonen, anses som medioker.

Blomqvists sista bok blev en hyllning till sonen Bengt, som även han blev offer för havet. Boken ”Havet finns inte mer” (1989) känns som ett sorgearbete där hon behandlar de kära minnena efter den sista familjemedlemmen och det var säkerligen hennes sätt att klara av ännu en förlust i familjen. Boken anses av många som en av hennes bästa.

Anni Blomqvist dog 1990 - 80 år gammal.

 

Ann-Gerd Steinby berättade med inlevelse om livet på Strömma
 
 
 
Det var inte här i skrivarstugan som Anni skrev sina böcker, utan i köket.
 
 
 
Anni Blomqvist skrev totalt 13 böcker.
 
 
 
Hennes sista bok Havet finns inte mer var en hyllning till hennes döde son Bengt
 
 
 
Annis brudklänning som hon själv har sytt
 
 
 
I mitten en bild av Anni i folkdräkt och till höger hennes fars faster Maria Lovisa Mickelsdotter som är verklighetens Stormskärs Maja
 
 
 
Alla gåvor hon fick ville hon att skulle stå framme.
 
 
 
Anni hade en ständig utsikt över havet
 
 
 
Anni Blomqvist ligger begravd i Vårdö, tillsammans med sonen Bengt.



Taggar: Ann-Gerd Steinby, Anni Blomqvist, Simskäla, Stormskär, Stormskärs Maja, Strömma, Strömmen, Visit Åland, Väderskär, Vårdö, Åland;

Linus gillar mumintrollen

 
 
Ibland får man världens underbaraste uppgifter som fotograf. Som att hälsa på hos Linus i Vikinga till exempel. Linus har stått i, i över en vecka. Han och mamma Annika har rullat och skulpterat, klätt och fixat. Och för några dagar sedan stod den klar - Mumindalen med alla härliga invånare. Där finns både Muminmamman iklätt sitt förkläde, Muminpappan med sin fina hatt, Lilla My, Snorkfröken, Stinky och många fler. Och så själva Mumintrollet förstås. Med skidor och allt. Till och med Hattefnattarna finns med på ett hörn.
 
Linus egna favoriter bland snöskulpturerna är Snusmumriken och Sniff. Stinky tycker jag inte om, meddelar han bestämt. Och jag måste väl hålla med om att Stinky är en purken liten filur.
 
Linus föddes för tidigt och på grund av olika omständigheter drabbades han av en hjärnskada som ledde till funktionsnedsättning och bland annat autism, berättar hans mamma Annika. Sjukhusbesöken och operationerna har varit många. Samtidigt som funktionsnedsättningen har gjort livet lite krångligare för Linus så har det också präglat hans personlighet. Linus är jätte snäll och godhjärtad, säger Annika. Mumintrollen har han gillat sen han var riktigt liten. Dom är jätte viktiga för honom.
 
Det kan man se om man kikar in i hans rum. Det finns mumin från golv till tak och hyllorna bognar av muminfigurer. Till och med sängkläderna pryds av mumintroll - likaså sängmattan. Men om man är en äkta muminfantast så ska det se ut precis sådär som i det lilla pojkrummet där Linus har sitt recidens. 
 
Att träffa personligheter som Linus ger mig perspektiv. Och tankar om vad lycka egentligen är.
 
Ja - för jag blev glad av att möta Linus och hans mamma. Att se deras starka band. Kärleken i deras ögon när de pratade med varandra och glädje som strålade runt dom. Och inte minst mammas stolthet över Linus. Jag blev smittad - av linusglädje - och jag kom på mig själv att nynna Muminsången hela vägen hem. Jag kan inte låta bli att tänka att världen skulle säkert vara en bra mycket mildare plats att leva i om vi hade fler Linusar, som spred värme till sin omgivning och delade med sig av sin glädje.
 
Ja - linusglädje är precis det som världen skulle behöva. Och mera mumin - som hos Linus i Vikinga.
 
 
Självaste Mumintrollet är på väg ut i skidspåret
 
 
Snusmumriken, Lilla My och så den läskiga Stiky till höger.
 
 
Linus har jobbat en vecka med figurerna.
 
 
Snusmumriken med sitt munspel
 
 
Sniff har sina ögon kvar men Snorkfrökens ena öga behöver lite fix
 
 
Både Muminmamman och Muminpappan finns representerade
 
 
Jag har haft fler mumintroll, men jag gav bort jätte många till sjuka barn på sjukhuset, berättar Linus
 
 
Snusmumriken är favorit även inomhus
 
 
Mamma Annika har varit Linus högra hand i projektet - men det är Linus som dirigerat operation Mumindalen
 
 
 
 Publicerat med tillstånd av mamma Annika.
Taggar: Linus, moomin, mumin, mumintroll, muumit;

Sigtuna - Sveriges äldsta stad

 
 
Vid Mälarens strand ligger Sveriges äldsta stad, Sigtuna. Staden grundades av Erik Segerställ på 970-talet och var säte för den första kristne kungen, Olof Skötkonung. Här hade också biskopen sitt säte. I Sigtuna slogs dom första svenska mynten omkring 995 på beordran av kungen och staden blomstrade som kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum ända fram till slutet på 1200-talet. Sigtuna brann ett flertal gånger och efter tre stadsbränder under 1648-1666 var det svårt för Sigtuna att resa sig. Kvar fanns i stort sett bönder och fiskare och år 1700 fanns bara 108 invånare i Sigtuna.
 
 
 
 
Idag blomstrar Sigtuna och den ursprungliga stadsplanen finns i stort sett bevarad. Längs Stora Gatan ligger 1700- och 1800-tals trähus i glada färger. I husen finns idag små butiker, restauranger och kaféer. Stora Gatan är den äldsta bevarade gatan i Sverige med ursprunglig sträckning.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Stora torget skapades på 1600-talet. Ännu på 1800-talet beskrevs torget som en vacker äng med lindar på ena sidan. Ända fram till 1917 betade korna på torget. Idag används torget för marknader och som samlingsplats.

Vid Stora torget ligger också Sveriges minsta bevarade rådhus. Det byggdes på initiativ av borgmästare Eric Kijhlman. Med gemensam kraft samlade stadens invånare in resurser till bygget. Den vackra rådsalen inreddes med kungaporträtt och pampiga stolar. På pingstafton 1744 kunde rådhuset invigas. I dag är rådhuset museum och en populär vigsellokal.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På Stora gatan 33 ligger Drakegården. Huset har i tiderna tillhört familjen Drake, som kring sekelskiftet 1900 odlade frukter och bär, grönsaker och blommor för eget behov i trädgården. Odlingen har idag helt försvunnit men stora delar av trädgårdens formspråk och planläggning har bevarats. Drakgårdens trädgård är idag öppen för allmänheten och är ett populärt utflyktsmål för både Sigtunas egna invånare och turister. I själva Drakengården ligger idag stadens turistbyrå.
 
Drakegården till vänster
 
 
 
Interiör från Drakegården, som idag fungerar som Sigtunas turistbyrå
 
 
 
Draketrädgården
 
 
 
 
Den Lundströmska gården har fått sitt namn efter familjen Lundström som köpte fastigheten 1873 men själva gården har anor ända från 1600-talet. Familjen, som bestod av fadern Carl August Lundström, hustrun Johanna och sonen Wilhelm, öppnade en lågprishandel, en sk "godtköpshandel" i fastigheten där de sålde allt från tyger, knappar och cigarrer till livsmedel som fläsk, mjölk, kaffe och konserver. Efter Carl Augusts död 1904 stängdes butiken. På 1950-talet köpte Sigtuna fastigheten och gjorde den Lundströmska gården till ett museum.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I samband med Världsbokdagen invigdes Sveriges minsta bibliotek den 23 april 2014 på Lilla torget i Sigtuna. Initiativet till Bokkiosken togs av Alfonso Amborossi, poet och biblioteksassistent på Sigtunastiftelsen. Idéen med kiosken är att man lånar en intressant bok och i gengäld delar med sig av en bok man själv tycker andra skall läsa. Kiosken är öppen dygnet runt och med fria lånetider och utan stämplar.

Telefonkiosken är av tidig modell från 1900-talets början och den skänktes av Telia till Sigtuna hösten 2005. Den är i dag det kommunala fastighetsbolaget Komfasts minsta fastighet.
 
 
 
 
 
 
 
 
I hörnet av Stora Gatan och Laurentii gränd ligger ett kvarter som består av flera hus kring en gård, som man fordom kom in till genom en övertäckt inkörsport från gatan. Huset mot gränden är det äldsta i Sigtuna.

På 1960-talet köpte baron Gustav von Paykull fastigheten och lät restaurera huset och under reparationen 1968-69 fann man i trossbotten ovan takbjälkarna rester av näver och jord, vilket tyder på att huset är mycket gammalt och man gissar att huset kan vara ända från 1600-talet.

I dag bedrivs Tant Bruns Kaffestuga i fastigheten. Här bjuds man på nybakat bröd från det egna bageriet, i form av bakverk och härliga smörgåsar med bordservering på klassiskt vis.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I Sigtuna kommun finns 150 kända runstenar och bara i Sigtuna stad kan man se och läsa ett 15-tal stenar med skrifter som är 1000 år gamla! De äldsta runinskrifterna man känner till i Sverige är från 300-talet, de flest är från vikingatid och medeltid.

Runstenarna restes där många kunde se och läsa dem - längs färdvägar, vid broar, vid "entréer" till ägor och vid samlingsplatser. Runinskrifterna följer ett speciellt mönster där man kan läsa namn på personer, på gårdar och utländska resmål. På vissa stenar kan man följa familjer i fem-sex familjeled. Ofta avslutas texten med en bön som "gud hjälps hans ande".
 
 
 
 
Plats: S:t Lars ruin
Inskrift: Anund reste stenen efter sig själv medan han levde.
 
 
 
Plats: S:t Lars ruin
Inskrift: Sven lät resa stenen efter...sin fader och Frödis efter Ulv sin make. Gud hjälpe hans ande.
 
 
 
 
Under den tid som biskops-sätet fanns i Sigtuna byggdes inte mindre än sex eller sju mäktiga stenkyrkor med tillhörande kyrkogårdar i Sigtuna. En av dessa kyrkor var Sankt Lars kyrka, av vilken endast delar av det kraftiga västtornet finns kvar. Kyrkan byggdes troligen under 1100-talet och var en stor gråstenskyrka. Sankt Lars kyrkoruin är den ruin i Sigtuna som det finns minst rester av.
 
Sankt Lars kyrkas ruiner
 
 
 
Bygget av Sankt Olofs kyrka påbörjades troligen under första hälften av 1100-talet. Den ligger på kyrkogården väster om Mariakyrkan i Sigtuna i den dåtida stadens östra utkant. I första omgången omkring år 1100 byggdes centraltorn, kor och tvärskepp. I ett senare skede tillkom långhuset som dock byggdes med reducerad längd. Genom utgrävningarna har man funnit att den kyrka vi ser rester av idag vilar på en äldre byggnad - kanske den äldsta stenkyrkan i Sverige.

Sankt Olofs kykoruin är i motsats till Sankt Lars kyrka välbevarad och den kan upplevas. Alldeles intill kyrkoruinen finns det en källa som troligen har samband med kulten kring kyrkans skyddshelgon Olof den helige, Olav Haraldsson, som levde kring år 1000. Sankt Olof var kung av Norge och blev Nordens första och mest populära helgon.
Sankt Olofs kyrkas ruiner
 
 
 
Taggar: Bokkiosk, Destination Sigtuna, Drakenhuset, Drakenträdgården, Lundströmska gården, Ruiner, Runor, Runstenar, Sankt Lars kyrka, Sankt Lars ruin, Sankt Olofs kyrka, Sevärdhet, Sigtuna, Slott, Tant Brun, Tant Bruns kaffestuga, Telefonkiosk;